Lite snabbt innan jag lägger mig...
Jag var tvungen att springa typ... 30 meter för att hinna med bussen förut. Efter fem meter hade mina luftvägar halverats i diameter och jag ville snarare lägga mig flat down på asfalten än dra till jobbet.
Jobbigt? Ja.
Om jag känner att det kan vara dags att få upp flåset (med det menar jag skaffa ett flås över huvud taget istället för ett asmatiskt räddamigjaghållerpåattkvävas-väsande)? Eventuellt. Känns ju ändå som en sån där bra att ha-grej, ifall jag måste springa till bussen nån mer gång alternativt springa ifrån zombies vid en apokalyps. Det kan nämligen inträffa har jag hört.
I´m not running ´cause I´m afraid of zombies, I´m afraid of gingers.
God. Natt.